Sommaren känns kort
Jaha, då var sommaren och "sommarlovet" slut. Jag har haft sån fruktansvärd ångest hela den senaste veckan över att börja höstterminen. Dock är det ju helt sjukt att jag redan börjar termin 4 på reveptarieprogrammet. Halvvägs i mål, med andra ord!
 
Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis egentligen. Även om jag inte kan släppa vissa saker som "varför hann vi inte med det", "varför har vi inte gjort detta", "varför har jag inte träffat..." och så vidare. Men jag kan klappa mig själv på axeln och säga att jag har jobbat, såå mycket, mer än någon annan sommar. Och jag har faktiskt haft jättekul och fått nya fina minnen. 
 
Även om jag bara vill lägga mig ner och gråta och ta första bästa tåg hem igen. Jag saknar allt där hemma såå mycket redan. Men det ska bli spännande med en ny termin och jag är motiverad och tror på mig själv. Det är bara så svår startat och tufft i början innan man har kommit igång igen.
 
Jag har lyckats på upp all packning innan upproppet denna gången och slipper ligga efter med det och gå över väskor och saker hela första veckan. Det är faktiskt jätteskönt. Jag ska vara fadder denna terminsstarten också, de första tre veckorna håller insparken på. Jag är med i lag ROCK, vilket jag är taggade på.
 
Nu sitter jag framför tv:n med en annsiktsmask, min hy är kaos. Inget konstigt med tanke på stress och ångest.
 
Konstigt att vara ensam igen.
 
 
Puss
#1 - Mamma

Jag kan tänka mig hur jobbigt det är för dig just nu men du fixar det vet både du och jag. Jag älskar dig. Puss o kram