Ni vet när alla känslorna kommer på en och samma gång? När bägaren rinner över och alla gränser är nådda? Där befinner jag mig just nu. Ångest och stress är och hälsar på igen samtidigt som ett pirr av längtan och våg av stolthet finns där denna gången också.

 

Inte nog med pluggångest så har en annan ångest börjat leta sig fram. Att ta tillvara på stunder här och nu, leva i nuet och njuta av stunden. I efterhand känns det som att jag inte gjort det, för att tiden har gått så himla fort. Att man inte hann med allt det där som man tänkt även om tillfället var jättebra ändå. Jag blir så frustrerad över den känslan, jag har ju tagit tillvara på stunden och haft jättekul och varit så lycklig där och då men ändå gnager någonting i mig att jag inte gjort det. Vet inte hur jag ska bli av med den?

 

Stress, även där, inte nog med stress över plugget så känner jag stress över att inte vara hemma. Att inte vara hemma ifall någonting händer. Att gå misste om ett viktigt tillfälle eller att inte kunna vara där när det händer något som inte får eller ska hända. Jag är så rädd för att ett djur eller en person inte ska finnas kvar när jag flyttar hem igen. Att jag inte kunde vara där när det hemska inträffade eller hjälpa till för att förhindra det.

 

Usch, jag hatar dessa känslor.

 

Samtidigt tror jag det lättar lite för mig av att dela med mig av känslorna. Att få skriva av sig de och lätta på trycket. 

 

Jag har haft en jättebra helg med besök av mamma, vi har skrattat och pratat hela dagarna och det har känts så bra. Det är inte allt för långt kvar tills jag får träffa Simon igen, bara 22dagar till. Tror aldrig att det gått såhär långt utan att vi setts? 47 dagar ifrån varandra, det är en ganska så lång tid. Lång tid av längtan och saknad.

 

Den dära powerkänslan önskar jag mig mer av, den har varit som bortblåst ett bra tag nu. Senaste tiden har jag bara velat lägga mig ner och gråta och skita i allting. Flytta hem igen och låssas som om allting bara varit en dröm. Fast jag vet att jag vill det här och kan det här. Jag ska klara detta och jag kommer göra det också. Det tvivlar jag faktiskt aldrig på. Aldrig. För jag tänker aldrig ge upp. Aldrig.

 

Nu har jag minst två tentor innan Simon kommer, kanske tre. Vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska kötta på som bara den! Hör ni vilken power jag fick nu! *Vrålar*

 

Jag ska ha det fint.

Ha det fint ni också!

 

Puss