Ångest och stress
Jag har fått två vänner på hälen, de heter Ångest och Stress. Vi är inte riktigt överens än, men jag ska försöka stryka de medhårs och bli sams med de. 
Känner mig så otroligt dum just nu, här har jag haft två veckor på mig, med alla möjligheter till att plugga intensivt och verkligen chans till att lära mig detta. Nu är det bara fem dagar kvar tills tentan och känslan är tomt, noll. Vad har jag försökt lära mig alla dessa dagarna? Ingenting? Just nu känns det så. Helt hopplöst. Så nu måste jag lägga i högsta växeln och gasa ända in i mål. Jag vill verkligen kunna detta NU!
Tyvärr blev jag sjukt omotiverad igår när en klasskompis hittade en artikel om just kursen vi läser nu och att den är sjukt svår och väldigt få klara den. SUCK! Jag hatar sånt.
 
Nu ska jag försöka få upp humöret, det går lättare att lära sig då. Så jag orkar kämpa på med detta.
 
Det var tur att vi betämt redan innan, att jag skulle rida igår. Annars hade jag hoppat ridturen och suttit och tjurat hemma istället. Vilket inte hade gett mig någonting. Jag kände mig fortfarande väldigt putt när jag satt mig upp på Volmar. Tur att han är världens bästa häst och läser av mig direkt, han kände vad jag behövde och var sådär strålande som han kan vara. Fina tjocka gulle ponny <3
 
Alla stjärnor till Volmar!
 
Ni vet känslan av när man eftersträvar en form och takt och den bara är där och levererar. Den känslan var så på plats igår. Att han ens orkar leverera den nu när han inte alls är i topptrim är ändå helt sjukt. Vad han kan min lilla plutt. Det gjorde min dag! Hade på mig mina "nya" ridstövlar, vilka jag inte använt på tjockisarna på ett helt år utan bara hos mamma. De gav så bra stöd, så nu kan jag verkligen ha de jämt!
 
Även om jag somnade med Ångest och Stress och drömde konstigt. Vi ska bli vänner.
 


Puss